Denna vecka har varit full med aktiviteter. För det första så var veckan en dag kortare eftersom det vara annandag påsk, och på något sätt är det svårare att ta tag i skolarbetet en röd dag. Så resten av veckan har bestått av mycket plugg. Och så en storstädning vilket var ett måste.
Men nu verkar jag äntligen få lite tid att sitta ner och skriva om internatet som jag och min lilla bruna tös var på förra helgen.
TORSDAG
Vi åkte först till mamma där vi åt lunch och lämnade av Sim. Tur att man har sin mamma och lillasyster som ställer upp och tar hand om min kille. Ville ju inte behöva ha honom med mig också. Resan ner till Flathult gick fortare än jag trodde, hade faktiskt trott att det skulle vara mer trafik än vad det var.
Kvällen började med att Katarina och Birgitta presenterade sig själva och sen lät varje förare att presentera sig och sin hund, och de problem som tillhörde ekipaget, så de kunde planera hur de skulle lägga upp helgens övningar. Sen var det bara att med spänning vänta till dagen därpå.
FREDAGMingla och jag var uppe tidigt. Dels sover vi ju inte så länge på morgonen i vanliga fall och för Mingla var det annorlunda med alla ljud och hon har väldigt svårt att koppla av när hon hör att någon är vaken. Så vi gick ut och tog en promenad.
Efter frukost gick vi ner på fältet. Det var kallt, några minus men vädret såg ut att bli skönt. Inget regn i sikte. Birgitta och Katarina delade gruppen, bestående av 14 ekipage, i två grupper och min grupp fick följa med Katarina. Vi började med fotgående på linje, vilket dock inte är min och Minglas starka sida. Vi har tränat en del på fot, men inte många gånger i grupp så jag ska vara nöjd. Efteråt blev det linjetag, och något som påpekades många gånger var att det kursen handlade inte om hur många "tygpåsar" som hundarna fick hämta, utan allt runt omkring. Det var föraren som kritiserades och där skulle det vara noga, ordning och reda. Dummiesarna låg utlagda lite i en ring och man skulle börja med att ställa/sätta upp hunden mot en dummy och göra klart för att skicka. Sen skulle man byta dummy, vara noga och så skicka på den istället. Ett jättebra sätt att träna linjetag på som inte jag tänkt på tidigare. Jag fick hjälpa Mingla att gå mot rätt dummy genom att gå en bit framåt innan vi skickade. Innan lunch hann vi också med "rabbiten" en dummy som fästs upp med gummilinor som man släpper när man vill att rabbiten ska skjuta iväg. Beroende på hund och kunskapsnivå, även stadga, fick man välja om markeringen skulle komma före eller efter rabbiten. Vi var sist, och innan det var vår tur hann många andra hundar vara heta. Dessa fick då gå mycket fot innan de var så pass lugna och koncentrerade att det gick att skicka dem rätt. Självklart var Mingla också ivrig, men tack vare vad man hört Katarina pränta in i alla andra lyckades vi få ett bra skick, efter lite fotgående.
Efter lunch skulle vi använda "bumpern" ytterligare en sak som fått följa med i leksakslådan. Bumpern kan nog beskrivas som en apportkastare med plats för fyra dummiesar. Förutom skott så kunde den även låta som ett sträck med gäss som kom flygande (vilket jag trodde många gånger innan jag insåg vad det var). Smart nog kunde det hela skötas med en fjärrkontroll så att ingen person fanns ute på fältet som hunden kunde förvänta sig ett kast av. Mingla, som var yngst av hundarna, fick stanna kvar i bilen på eftermiddagen. Kändes skönt när Katarina föreslog det, för att inte stressa upp den lilla. Eftermiddagen blev dock lika lärorik utan hund. Först sköts en dummy iväg. Sen skulle föraren vända sig om och skicka hunden nerför backen i ett linjetag som bestod av flera dummiesar. Där gällde det att få hunden att ta med sig EN dummy och inte byta. Efter linjetaget skulle föraren åter vända sig mot dummyn som kommit från bumpern och skicka hunden dit. Mycket intressant att se hur de olika hundarna betedde sig och förarna och så vilken respons de fick från Katarina.
Kvällen blev en trevlig tillställning med påskbuffé, många historier och en härlig gemenskap.
LÖRDAG
Lördagen var lika kall som fredagen. Mingla var trött efter föregående dags övningar och sov längre än vad hon gjort på fredagen. Tilläggas kan att hon hela natten sovit på madrassen på det utrymmet som fanns mellan min huvudkudde och väggen. Grupperna fick byta instruktör och vi fick tillbringa dagen med Birgitta. Hon började med ett närsök av den svårighetsgrad som jag aldrig kommit på tanken till Mingla, ens om några år. Birgitta påpekade hur lätt vi som förare har att göra söken alldeles för lätta för hunden. Vid en praktisk jakt (detta exempel liksom många andra utgick från praktiskt jakt) då en fågel blir skadeskjuten lägger den sig inte på öppet fält och väntar på att bli inplockad. De gömmer sig i allt de kommer åt, rishögar, buskar, stenrösen eller gräver ner sig. Därför låg vårt närsök i den lilla stenmur som låg mellan fältet och skogen. Först skulle vi anvisa hunden till ett litet område på vänster sida där det inget fanns. När hunden var säker på att inget fanns skulle vi smussla dit en boll och säga åt hunden "sök igen, det finns visst något där" vilket skulle lära hunden att bli ännu ihärdigare i sitt sökarbete. När det blev Minglas tur så började hon söka, men kom snart ifrån området. Så jag lockade ner henne igen efter att ha lagt ut bollen. Bollen hamnade i min hand och Mingla fortsatte söka. En gång försökte hon dra iväg och av ren reflex använda jag stoppsignalen. Den lilla bruna pärlan stannade, vände sig snabbt om och satte sig ner så jag kunde skicka tillbaka henne till rätt område. När alla hundar hittat sina dummiesar backade vi bakåt i skogen. En och en fick sedan komma fram och skicka hunden på linjetag mot muren (samma plats som förut) och där ge söksignal. Mingla hittade en uppe på muren, vilket jag först inte förstod. Den satt nog lite fast för jag kunde lätt locka ner henne och hon kom in med en annan. Andra gången var hon igen upp på muren och den gången fick hon med sig den in. Den tredje fick jag hjälpa henne på genom att gå fram till muren, så när hon lyckats med den var vi nöjda. När sökdelen var klar gick vi ut på fältet. Där fick de som ville testa att bära bössa samtidigt som de skulle ha hunden fot och sedan skicka på linjetag. Tanken var att man skulle förstå hur annorlunda skicket blir om man bara kan använda en hand. Innan lunch hann vi med stoppsignal. Övningen var ny för oss. Man skulle ta med sig hunden ut, sätta den ner, lägga ut en dummy, gå tillbaka och ta hunden med sig några steg och sen sätta den ner. Man själv skulle fortsätta gå och sedan kalla in hunden en kort bit och sen stoppsignal. Sen skulle hunden skickas på ut och hämta dummyn. Första gången var jag slarvig, men andra gången blev det bra. Mingla imponerade nog på många med sitt snabba sättande på stoppsignalen. En jättebra övning som vi ska träna på. När vi gjort övningen tog jag med mig Mingla upp till bilen. Tänkte att hon kunde få en längre paus nu, så hon klarade att vara med på eftermiddagen innan vi skulle åka hemåt.
Efter lunch kom slutövningen. Hunden skulle föras lös, ordning och reda. Man skulle gå fram till anvisad position. Där skulle hunden sitta och Birgitta kastade dubbelmarkering. Man skulle vända sig om, gå fem steg med hunden bredvid sig och sedan bestämma sig för en dummy (lämpligtvis den dummy som hunden inte kollade på) och skicka hunden på den i ett tydligt linjetag. Katarina fanns med vid sidan för att hjälpa till så att skickat blev lyckat. När hunden kommit in med dummyn skulle hunden sitta kvar medan föraren själv gick ut och hämtade den andra. Jag insåg snabbt att jag inte var lika duktig markör som min hund, men även jag lyckades få in dummyn.
När vi åkte hem var vi båda trötta. Mingla sov hela vägen hem och väldigt gott den natten. Helgen var otroligt lärorik och att ganska bra är skitdåligt är nog inget man kommer glömma. Inte heller att hunden gör det den får göra.
Tack Anneli, Birgitta och Katarina för en trevlig och superlärorik helg!
Jag är så otroligt stolt över min fina lilla underbara hund och hur bra hon klarade av detta. Tack Anneli för världens underbaraste hund!
(Bilder från internatet finns i bildgalleriet)
