fredag 19 oktober 2007

Mingla filosoferar

Vad hon sover den där människan... Hon brukar ju gå upp vid sex och klockan är över åtta nu... Hm... undrar om det går att pussa så hon vaknar... eller också ska jag försöka somna om och fortsätta drömma om alla fina ståtliga hanar som vandrar omkring på denna jord... Inte minst den stiliga schäfern jag mötte igår ...

Och lillasyster hon sover också... Och som hon ligger, på rygg böjd som en banan och alla fyra i vädret. Småbarn...

Hörde matte sa att det var simning idag. Det bästa som finns. Enda felet är att jag inte får hoppa själv i och jaga dummiesar eller nåt sånt roligt. Och så blir det så kort stund också. Fast matte sa att jag simmade hela 24 minuter förra gången. Skulle kunna simma 124 minuter utan problem... Men men, matte har ju sina idéer. Mest irriterande tycker jag det är att jag inte får rusa in i bassängen direkt, jag vet ju var den är! Det finns dessutom en springa under dörren och om jag skulle pressa ordentligt så skulle jag komma igenom. Men matte stoppar mig och tvingar mig att sitta och vänta... Nu har matte i alla fall sagt att jag ska få simma lite längre och vila mindre. Och så berömmer hon mig för att jag har blivit duktig på att vända.

Nu är det visst dags för frukost. Mums! Men det gäller att äta fort, annars kommer den där svarta och försöker ta mitt också. Hon är alltid så glupsk och blir klar först!

Kommentar
Heffa:Min människa är också bra på att sova - jag gör allt jag kan för att väcka henne runt kl sex på mornarna eftersom hungern sätter in som värst då. Jag stoppar in min kalla nos under täcket och rör vid hennes mage eller rygg, men det blir bara konstiga tjut som reaktion. Då hoppar jag upp i sängen, sen kommer jag på att jag inte har nåt att bära på, då hoppar jag ner igen och tar tag i det som ligger närmast, oftast en bh. Så hoppas jag upp igen och inte vet väl jag var mattes mest känsliga morgonpunkter befinner sej under täcket. Om jag hamnar lite fel så hörs det så konstiga stönanden och sen ett vrål om att jag ska ner. Konstig människa jag har!Det låter som att du bara blir bättre och bättre. Hoppas att du snart får simma dina 124 min. Det är mysigt att höra att det går åt rätt håll hela tiden. Och håll dej undan från små svarta, jag känner till dom där.Puss på nosen från mamma Heffa.

onsdag 17 oktober 2007

Livet går vidare

Nu har det gått en vecka sedan Sim fick somna in. Ibland känns det tungt och man saknar honom men sånt är livet...

I går var vi på simning igen. I fredags tog jag mitt "simkörkort" så jag får nu simma med Mingla själv. I går simmade hon 8min x3 så tiden börjar bli mer och mer. Hon är så duktig och lätt att tempoväxla med. Nu har jag börjat träna in ett vändkommando också så att jag ska kunna få henne att vända enklare.

Idag ska jag vikariera på min praktikplats. Ska ha årskurs 9 i naturkunskap och matte, wow! Precis mina ämnen, eller INTE ALLS! Men det vet de ju när jag gick med på att jobba. Men man kanske lär sig något själv till och med... Så Mingla och Anno får åka till Linda och umgås lite med alla hundar där. Tur att man har Linda!

Mingla har till sist blivit en riktig dam också. Hon är svullen och beter sig som en hane som går och markerar hela tiden. Har inte märkt något blod än trots trosor, så rehab sa att vi hann med en simning till innan vi får ta en paus under höglöp.

Det bästa av alltihop just nu är att Mingla är så gott som hältfri och hon får börja gå "lös". Men det handlar bara om någon minut i taget och gärna i flexikoppel om hunden har mycket spring. Och vad tror ni inte Mingla har nu?! Hon har inte fått springa av sig sedan i början på augusti. Tur att vi ändå har simning och nu lite mer rejäla promenader.
Bäst att sätta fart så jag hinner klart tills jag börjar.

lördag 13 oktober 2007

Tårarna rinner, fast jag vet att det var rätt. I onsdags så fick Sim somna in och fara vidare till de evigt gröna ängarna...

Sim har haft problem med andningen vid ansträngning en längre tid. Det har gått lite upp och ner men han har inte varit påverkad av det. Nu har det blivit sämre, och då han inte tycker om andra hundar och blir stressad så valde jag att låta honom somna in. Veterinären tyckte jag gjorde helt rätt.

Det var lugnt och fint, han somnade i min famn och såg så fridfull ut.
Jag kommer att sakna den där mysiga hunden som han var inne. Som lade huvudet i knät på en och sa "du är världens bästa" eller när han kröp upp i sängen och körde in huvudet mellan armarna så man skulle hålla om honom.

Det är i dagarna tre år sedan jag fick hem honom. En ranglig hund som kunde äta som en häst men ändå se ut som en junior i kroppen. När jag hämtade honom i Södertälje så var det första han gjorde sin "specialare" att springa mellan benen på en och stanna till så man lagom kunde klia rumpan...

Sov så gott min älskling, jag kommer sakna dig...

Kommentarer
Yvonne:HejJag får en klump i halsen när jag läser. Det är för hemskt att ta bort ett djur och samtidigt det enda rätta när det är dags liksom. Åhh, jag känner hur du mår....KramYvonne
Moa:Tänker på dig!
Annica:Hej!Tårarna rinner när jag läser dina fina rader....det är alltid lika jobbigt att ta bort en kär vän.Har varit inne flera gånger och läst i din blogg...tyckte att det var dax att ge mig till känna.Återkommer mer än gärna...sköt om dig.Kram/Annica
Ulrika med Russin:vi tänker pa dig!!Kramar
Therese & Gunde:Ååå, vad tråkigt att läsa om Simson! Vi skickar våra varmaste tankar till dig! Sov gott, Sim! KRAM!
Marie,Torkel,Neo:Usch jag känner hur det stockar sig i halsen på mig!Det är aldrig lätt att ta bort en älskat husdjur. Fy, det har man gjort ett par gånger. :-(Tänker på dig!Hoppas att det går bra med Mingla och bus-Anno hemma? Vi har hennes lika busiga bror här hemma! :-)Kramar i massor från oss till er!
ulle o mio:Tänker på er...kram ulle o mio

lördag 6 oktober 2007

Grattis igen!

I brist på intressanta saker i vårt liv. Känns som om det står rätt still ibland. Dagens nyhet är att Anno har kommit på hur roliga dummiesar är. I går körde vi ett kort kort pass för att väcka intresset. Hon har varit mer intresserad av annat förut, men INTE NU LÄNGRE! Hej och hå. Det var jättekul och hon har fina avlämningar. När jag senare på kvällen släppte ut henne för att kissa så såg jag hunden försvinna genom häcken och ut på gräsplanen där vi tränade tidigare. Jag fick snällt ta på mig skorna och gå ut med ett koppel för att hämta in henne. Hon sökte och sökte, så ihålligheten är det inget fel på...


Vi måste återigen rikta ett grattis till Yvonne och Heffa. Denna gång har de blivit godkända i kkl på a-prov! Grattis grattis grattis!! Vi väntar med spänning på vart detta ska sluta...

fredag 5 oktober 2007

Simning och promenader

Här traskar livet på... Tredje gången på simningen fick Mingla beröm för att vara drömpatienten. Hon älskar att simma, lär sig fort och är lätt att göra tempoväxlingar med. Sist fick vi till vändningarna på ena sidan bra också. Problemet har varit att hon vill vänta utåt på ena sidan, men det är ju rätt krångligt med tanke på att bassängkanten är där. Andra sidan har hela tiden gått bra. Men hon har bestämt sig för att det ska vara så. Sist kom Lotta på att vi skulle fästa linan bak i flytvästen och tvinga in rumpan mot kanten så att hon inte hade något val än att vända utåt. Det fattade hon fort och nu går det toppen! Två gånger kvar, sen får jag förhoppningsvis gå och simma själv. Blir betydligt billigare och vi kan simma mer då. Annars blir det mest promenader för Mingla, och så tränar vi lite avlämningar. Det kan man ju göra i koppel, det gäller att passa på ;)

Anno har lärt sig lite saker nu. Hon sitter jättefint och väntar på varsegod vid matskålen, kan sitt som kommando, ligg har börjat komma. Nu har hon också kommit på att det är smidigare (för oss båda) om hon hoppar in i bilen själv. Tyvärr är det inte bara där hon har kommit på att man kan hoppa. Man kan även hoppa över kompostgaller, hur hon lyckas vet jag inte. I värsta fall kan man ju preja ner dem. Stackars Mingla blir livrädd. Hon har sån respekt för gallrena.
Sims pipljud andning har blivit värre. Känns inget kul. Men nästa vecka ska vi till veterinären...
Nu blir det en promenad i skogen innan jag ska på ett antaligen tråkigt och inget givande seminarium...

tisdag 2 oktober 2007

Jag är så glad

I går var vi och simmade igen... Hann inte med att ta kort då heller. Det är så intensivt när man är där...


Hur som helst. Vi har precis varit ute på morgonpromenad och Mingla går så fint! Igår simmade hon över tio minuter vilket är länge för att vara andra gången enligt Lotta. Enligt Mingla var det alldeles för kort och hon hade gärna varit i en hel timme till. Lotta sa att jag skulle vara uppmärksam efter simningen så att hon inte blir sämre. Men som hon gick på promenaden, så fina steg har jag inte sett henne ta sedan i början av augusti. Om jag inte visste vilket ben som var opererat så hade jag aldrig kunnat gissa det på gången... Det är fortfarande lång väg kvar innan hon får springa fritt, men det känns underbart att det ser så bra ut redan nu!

Kommentarer
Karin & Diesel:Härligt att läsa om gläjdescenerna!!! Åhh vad skönt att rehaben går åt ett håll och rätt hål =)hoppas det går bra med lilla Anno också!! =)Många kramar från mig & Diesel