onsdag 29 september 2010

Pekhundar?

Jag har hört folk i Sverige säga att brittiska hundar är pekhundar. Visst, britterna är duktiga på att få sina hundar från A till B så snabbt som möjligt, men är inte det hela vitsen? Väl vid B måste hundarna ligga i och jaga vilket hundarna idag verkligen fått visa att de kan...

I morse när jag vaknade hörde jag att det regnade ute. Kändes inte som en bra start inför en heldag ute på ett novice. Extra ombyteskläder packades ner, regnjacka och mina vattenavstötande oljebyxor likaså. När vi kom fram till gården där vi skulle utgå ifrån regnade det fortfarande och vägen var lervälling. Det var tänkt att vi skulle åka vidare med bilar därifrån men på grund av regnet och risken att köra fast så ändrade de sig. Vi började istället gå, nerför kullen, över staket och uppför nästa kulle. De två första markerna vi gick över var relativt lätta att gå genom. Två fåglar sköts, den första som nummer ett hämtade in och den andra sköts en liten stund senare några meter bakom linjen. Även denna fågel blev till slut nummer etts som därmed eyewipade tre hundar. Nummer ett blev sen den hund som var sist kvar i provet, men i ett prov som tyvärr inte hade någon vinnare.

Terrängen blev svårare och svårare. Överallt var det blött och halkigt i leran. Bitvis var det så blött i luften, säkert blandat regn, dimma och lågt hängande moln över de högt belägna hedarna, att vi knappt såg hundarna som jobbade. Därför gjordes det en paus innan provet fortsatte. Vädret blev bara markant bättre, men nu kunde skyttarna i alla fall se några fåglar som kom och vi kunde också se när hundarna arbetade. Marken som vi fortsatte i var fruktansvärt svår att ta sig fram i. Det var tjock vegetation av ljung, blåbärsris och ormbunkar blandat. Marken lutade hela tiden brant åt något håll. Regnet fortsatte hela dagen och vinden också. Och ändå hittar hundarna de nyskjutna fåglarna! Jag kommer aldrig mer säga att vittringsförhållandena på ett b-prov med kallvilt var för svåra...

Erfarenheterna som det ger att gå med på proven här nere (oftast i linjen) och få se hundarna jobba, inte minst i sådan här terräng, är något som jag verkligen kommer ta med mig hem!

(Några kort blev det tyvärr inte idag, vågade inte ta upp kameran ur väskan. Vill gärna ha kameran hel ett tag till...)

1 kommentar:

Anonym sa...

Hej Malin!
Jag följer din blogg med stort intresse, tycker att det du skriver alltid är lika intressant att läsa och bilderna är så fina. Jag har en unghund från Levenghyl, Levenghyl Monza kallad Mozes. Det var således extra kul att se bilderna på Glenpatrick Eve, eftersom hon är Mozes mormor.

Vänliga hälsningar Sanna
www.guamikeni.se
guamikenisanna@hotmail.com