Konditionsträning

Under sommaren fick hundarna många simturer och vid Branwens röntgen fick hon beröm för hur fint musklad hon var. Miss Fine är fin hon också och nu ska det bli ännu bättre. Här finns ett löpband som fylls med vatten vilket ökar motståndet samtidigt som det avlastar hunden. Det är perfekt för de hundar som behöver rehab men också för de som bara ska konditionstränas. Miss Fine fick prova för första gången. Många hundar kan tycka det är lite otäckt första gången med vatten som fylls upp och bandet som börjar röra på sig. Miss Fine ville först inte gå in, så jag lyfte in henne och då var det inte mer med det. Vattnet fylldes på och så började bandet rulla. Miss Fine började då knalla på som om hon hade gjort detta sjuhundratolv gånger förut. Behövde inte ens hålla i henne. Perfekt att kunna träna henne där lite då och då för att hålla konditionen uppe.

Annars har dagen varit rätt full. Vi delade på dagen, Amy ledig fm och jag ledig em. Såå skönt att kunna ta en dusch innan kvällsmaten och sen kunna gå och bara slappa i sängen och somna tidigt...

Språk och språkförbistringar

I går eftermiddag kom en ny hund till kenneln för rehab. Snowlandia (boardingkenneln) har utrustning både för rehab och trimning. Det här är en hund som har varit sjuk och som vi ska försöka hjälpa till att få på benen. Innan hunden kom hem så sades det något i form med att Peter skulle komma hem med "the dog Shot" och jag trodde att jag inte hört hela meningen och att hunden blivit skjuten (vore väl logiskt med rehab efter en sån sak?). Men det visade sig vara hundens namn. Det är en jättego hund och jag hoppas att vi ska kunna göra mycket nytta för den.

En annan sak när det gäller språk. Jag har hela tiden använt svenska kommandon vid träning, men idag när jag var ute och tränade med Peter föreslog han att jag skulle byta till engelska. Hans logik med att det låter mer proffessionellt kan jag köpa, så nu är det bara att börja prova. Miss Fine förstod kommandona på sista apporten, det var efter att jag bytt, men kanske det bara var en lyckoträff. Branwen har gjort memories "på engelska" och det har funkat riktigt bra.

En positiv effekt med att vara utomlands är att man får träna på att använda andra språk. Det går lättare och lättare att inte behöva fundera på vad man ska säga, utan det flyter bara på. Så pass att jag nästan höll på att svara på ett blogginlägg på engelska... Ber om ursäkt redan innan ifall det skulle hända!

Lördag

Förutom att ha alla uppgifter i kenneln igår hann jag och Peter ut för att träna lite. Peter och Pippa har bestämt sig för att göra en ändring i vem som för vilken hund och Peter behöver nu träna ihop sig med hunden inför kommande prov. Jag hade med mig Miss Fine och fick träna på fotgående i sockerbetor, inte bara fotgående föresten, träna på att gå där själv också. Inte det lättaste. Miss Fine fick två markeringar, den första som hon drog rakt förbi och genom häcken och började jaga där. Nästa markering så blåste jag stopp innan häcken, fick henne att lugnt och sansat stanna och vara med mig och så låg hon i och letade jättefint bland betorna. Det var inte lätta markeringar men det är perfekt träning! I veckan kommer det nog bli lite fler pass.

På kvällen åt vi middag med vänner till Pippa och Peter. Pippa är duktig kock och lagar alltid något gott till middag, eller "for tea" som vi kallar det här. Igår blev det lammstek med mintsås. Inte bara friterad mat här inte, vilket jag blev varnad för innan.

En rätt så trevlig lördag med andra ord!

Fler bilder från Wemmergill

Novice stake på Wemmergill

Kenocto Mayor Mace

Upp tidigt i morse för att äta en snabb frukost och sen ge sig iväg norrut. Vi kom tidigt fram till området men tillsammans med många andra åkte vi fram och tillbaka för att leta efter samlingsplatsen som inte var utmärkt eller hade ordentligt beskrivning. Till slut var alla på plats, några en del försenat, och vi kunde åka upp till kullarna där provet skulle gå. Utsikten var fantastisk! Ljungen på det här provet var inte alls lika djup och svår att ta sig fram i som på Bolton Abbey. Jag var med och gick mitt i linjen bredvid en av skyttarna och hundarna skickades från båda sidorna om oss. Med dessa många oerfarna, unga hundar såg man verkligen skillnad på de som var snabba fram till nedslagsplatsen och sen drog i handbromsen och de som fortsatte springa. Behöver kanske inte säga vilken metod det var som lyckades bäst... Jag ska ligga i och träna söksignal, jag vill inte ha en hund som fortsätter springa när söksignalen kommer.

Peter och Gemma

Garronpoint Till

Vy över kullarna från linjen

Det är så otroligt givande att kunna gå med och titta på prov så här. Man ser hur olika de olika handlerna för sina hundar och hur olika hundarna arbetar. Olika prov ser ju dessutom olika ut. Jag ser en hel del saker som får mig att tänka efter hur gör mina hundar och hur skulle jag vilja att de gör. Träningssuget är på topp efter en sån här dag!

Vann provet gjorde mr Richard Hinks med sin Garronpoint Till som också blev Gun's Choice, tvåa mr John Lees med Kenocto Major Mace och trea mr Peter Bates med Levenghyl Gemstone.

Fler bilder kommer, orkar inte fixa alla nu...

"Excuse me madame, do you know the way...?"

Idag har jag haft en ledig dag. Kunde ligga kvar i sängen och inte kasta sig upp och ge sig ut direkt. Följde med Pippa och hundarna på en promenad. Eftermiddagen ägnades inne i York medan Pippa var på ett möte innan vi handlade och åkte tillbaka. Jag har nu köpt en hatt. Hittade en snygg, enkel hatt som dessutom skyddar mot regn. Tänkte att jag också måste se lika elegant ut som alla propert, tweedklädda britter på proven. En tweed tänkte jag titta efter på den Game Fair som är inplanerad i kalendern.

När jag satt och väntade på att Pippa skulle bli klar kom en japan fram och frågade försiktigt "Excuse me madame, do you know the way to the railwaystation?" En stund senare kom en annan turist fram och frågade om vägen till York Minster och då visste jag faktiskt vart hon skulle gå. Kan ju inte ha sett så totalt vilse ut i alla fall, om andra människor får förtroende nog att fråga efter vägen.

York Minster, en jättestor katedral.

Tyvärr kom en busslast japaner precis samtidigt

som mig så jag sparar mitt besök inuti till en annan gång.

Inte en staty som man skulle kunna tro. Mitt i gågatan

stod denna skapelse helt stilla men när någon lade

 ett mynt i burken började han cykla och sa

tack. Om jag hoppade högt? Kan man väl säga...

I morgon är det upp tidigt som gäller. Ska följa med Peter på ett novice stake för 12 hundar.

Första veckan har gått

Igår var jag alldeles för trött för att uppdatera bloggen så därför kommer det nu istället. Har idag första dagen med lite lugn och ro sen jag kom hit, första veckan har gått i ett. Men det har varit en intressant vecka!

Vi har hela tiden rullande schema med olika uppgifter som vi har ansvar för. I går hade jag puppy-duty, dvs ta ut valpar, aktivera dem och se till att de får sina mål mat och att de får sina tupplurar. Utöver det var jag med på en privatlektion som Pippa hade för en familj med en valp. Introduktion i hur de kan jobba med klicker.

Tula

Phinda

Amy och Quando

Dagens största äventyr var att göra maten till alla hundar... Hundarna här äter BARF och det är lite olika menyer olika dagar. Just nu äter de olika färser, mest av kyckling eller biff, och alla tillskott av vitaminer och mineraler som kan behövas. Att göra iordning maten till hundarna tar tid. Först ska man ut i "Secret´s Garden" och plocka grönsaker; sallad, persilja och annat som kan finns. Sen ska det tvättas och göras till juice i maskinen. Morötter och selleri kommer till från Tesco. Sen är det olika blandningar som ska göras av färsen. I går var det kycklingfärs och så bitar av kycklinglever och hjärta. Vitamin och minerallistan ska gås igenom, vissa saker får alla vissa saker är bara för hundar med specialbehov. Sist delas grönsaksmoset ut och allt blandas. På kärran och köra över det från matrummet till kenneln. Det ser faktiskt till och med aptitligt ut för ovanlighetens skull när det gäller hundmat.

I går på eftermiddagen han jag och Pippa ut med Branwen och Rio. Branwen har ett par gånger nu farit iväg på memories och sen ett par meter framför mig stannar hon och vänder tillbaka. Hon ser ut precis som om hon tror att hon inte blev skickad. Hon vet i de allra flesta fallen precis var hon ska. Vi har börjat provat en teori och vi får se vart det leder.

Rapport från Mingla

Mingla, som inte gillar att bo i kennel, har bosatt sig på Björkåsen medan jag är i UK. Hon bor inne, ligger i soffan och myser ihop med Skipper. Och hon följer med på andjakter och blir omnämd i Birgittas blogg. "Hon är en jäkel på att finna vilt, hon slutar aldrig jobba och hon är outtröttlig. I det läget förlåter man oväsen och knallningar, hon är så jäkla användbar! Eftersök, stöta upp fågel, allt kan Mingla! Så även i dag varför hon nu trynar i sin bädd i djup sömn." Tur att hon är till någon nytta och TACK för att hon får vara hos er!

Vardag

Det börjar kännas som att det finns en vardag nu. Det går rätt fort tills man anpassat sig. Idag har vi haft storstädning i kenneln och i de hundtillåtna delarna i huset. Alla filtar och bäddar har tvättats och det har skurats och fejats.

Branwen och Miss Fine har aldrig tackat nej till mat, Skipperdöttrar som de är, men nu är de odrägliga. När de hör matvagnen komma så blir de helt till sig. Idag har de ätit två kycklingar var (rå kyckling utan lår och filéer) till frukost, lite kycklingfärs (hemmagjord, kycklingar och ben som är körda genom köttkvarnen) och till kvällsmat fick Branwen två extra kycklingar, hon är lite åt det tunna hållet. De är jättefina i magen också. Alla hundar här är det. De dricker inte så mycket som de gör med torrfoder och de behöver inte gå på toa lika mycket. Rent och prydligt!

En av Peters Fieldtrial Champions har varit här på besök också. FTCH Glenpatrick Eve är 13 år gammal och bor hos vänner till Peter och Pippa. Hon är mamma till de sex Levenghylhundarna som var med på IGL i december 2009, varav tre gick riktigt bra.

Field trial på Bolton Abbey

I dag har vi varit på ett all age stake anordnat av the Kennel Club på Bolton Abbey. Vilken upplevelse! Det gjorde inget att jag var helt genomsur av allt regn. Det gav, för att citera Birgitta, en förståelse för vad de här hundarna egentligen kan göra. Provet gick runt på kullarna på Bolton Abbeys ägor. Marken var täckt av tjock, tjock ljung som var mestadels i knähöjd men på några ställen lägre och på några till och med upp till midjan. Man sköt över setter och pointer och det var och en upplevelse att se dem fara runt och helt plötsligt bara frysa med nosen pekande mot ett ljungsnår. Där stod de sedan tills handlerna och skyttarna var på plats och den fick kommando att fortsätta. Grousen flög inte särskillt högt upp över ljungen och det gav inte mycket utrymme för att markera. Några hundar gjorde jättefina markeringar ändå, medan andra behövde mer handling. Gemensamt var dock att hundarna fick ligga i när de väl kom till rätt område. Jag gick själv, eller snarare pulsade fram, genom denna ljung så jag vet hur tät den var och det var inte mycket till vind och det regnade. Ändå hittar hundarna fågeln. Att hitta en gammal upptinad kråka kan inte vara svårt med tanke hur hundarna klarade det här!

Skyttarna, anställda på Bolton Abbey, stiliga iförda estatets egna tweed

som också bars av the Duchess of Devonshire.

Vy över kullarna på Bolton Abbey.

Precis i början av provet.

Ett gäng pointer som ivrigt väntar på att bli utsläppta.

Vann gjorde Richard King med Saxaphone Brown Ale of Lincswold och tvåa kom Ross Hodgen med Partridge Flush of Russjancoe som också blev Guns Choice.

Duktiga Branwen!

Idag har allt rullat på. Har gjort det mesta jobbet i kenneln själv eftersom Amy jobbar söndagarna i Boardingkenneln (hund- och kattpensionatet). Det var riktigt bra för då fick jag möjlighet att komma in i arbetet i lugn och ro. Nu sitter nästan allas namn. Det är två par hundar som jag kan förväxla om jag ser det från fel vinkel eller snabbt. Men de är otroligt väluppfostrade så det har inte varit några problem. Att vara igång gör också arbetet betydligt roligare än att bara titta på.

På eftermiddagen tog jag en egen promenad med Branwen och Miss Fine. Provade att träna inkallningar med inspiration från Pippas gundogweekend. Branwen fattade direkt medans Miss Fine inte riktigt var med på noterna... Ska ta ut dem en och en istället så att även Miss Fine hinner med. När vi kom till sockerbetsfältet så kastade jag några markeringar åt dem, jag vill att de börjar förstå att dett inte går att springa hur som helst. Miss Fine gjorde första jättefint! Hon var nästan exakt på rätt blad och började leta jättefint. Den andra gick inte lika bra. Hon gav sig av till samma ställe där första hamnat och jag lyckades inte övertyga henne om att den inte var där. Då kallade jag istället hem henne och skickade ut Branwen. Mest på prov, hon har inte kommit så långt i sin utbildning. Antingen hade jag tur, eller så har hon kommit längre än jag tror. Hon var på väg förbi markeringen så jag blåste stopp och hon stannade. Väntar fint utan att kasta sig iväg. Gjorde ett tydligt tecken åt vänster samtidigt som jag lade på en söksignal. Lilla pärlan satte ner nästan och började leta åt vänster. Och tro på fasen! Dummyn kom in! Inte illa för lillasyster...

Miss Fine

Fine i sockerbetorna

Branwen tränar inkallning

Miss Fine

Stackars hundar

Nu börjar det bli svårt att heta Branwen och Miss Fine... Efter att först ha blivit bortförda långt utanför Sveriges gränser och fängslade på ett ett främmande ställe, så har deras matte dessutom börjat ge dem en massa konstiga kommandon. Sen ser hon förstirriterad ut när de inte lyssnar och sen kommer gamla välkända kommandon. Då lyssnar de!... Till mitt försvar kan jag ju säga att det inte är lätt när det bara är två på det här stället som förstår när jag pratar svenska, det är lätt att man fastnar i engelskan! (Amy har dock redan räknat ut vad några av kommandona är.)

Idag har varit första dagen på Pippas Gundog Weekend. Åtta ekipage har gått igenom lite grunder i gundogtraining. Pippa jobbar mycket med klicker i den grundläggande inlärningen. Hela tiden positiv förstärkning, men är inte rädd för att ryta i åt hunden om den inte lyssnar. Första stunden nöttes fotgående och Pip förklarade hur man lättast ska lära hunden att göra vändningar. I kursavgiften ingick "dancinglessons" som hon skämtsamt förklarade när hon steg för steg visade hur man lättast vänder, inte minst om man står i ett fält med betor där man lätt snubblar eller tappar hunden om man inte har den stadigt vid sidan. Branwen var med och gjorde det fint. Hon blev dock inte klickad för att hon gjorde rätt, det verkar räcka med att få en klapp och beröm.

Mango fick vara med som demohund

Puppy-duty

På schemat idag har det stått Puppu-duty. Just nu har både jag och Amy fixat det på morgonen för att jag ska få en chans att lära mig vad som ska göras även där. Först alla valparna ut, sen ska de äta och de ska placeras i kenneln. Allt samtidigt som det ska klaffa med att Peter tog ut hanarna och Sharon tikarna. Det är inte bara kenneln och omgivningarna som ska hållas i tipp topp. Även hundarna ska vara rena och fina. Varje hund ska varje dag ha grooming vilket innebär att de fönas med en specialfön som tar bort både smuts och väta, de borstas och visiteras. Regelbundet badas de också vid behov. Mitt projekt på eftermiddagen idag har varit att bada valpar. Det går relativt lätt eftersom det finns ett rum med bad, trimbord och diverse utrustning för ändamålet. Den ena goldenvalpen, hanen, är otroligt cool. Medans de andra valparna inte var enbart samarbetsvilliga så lade han sig ner i badkaret medan schampoot verkade.

Miss Fine och Branwen var med på promenaden även idag. Pippa brukar leka en lek med hundarna och säger till dem sitt stanna kvar och sen "Ready... steady... go!" och då får de springa iväg i full fart över fältet vilket de gör. Det tog en gång (!) innan Miss Fine hade parkerat ihop med alla andra hundarna och for iväg som en kanon. Branwen väntade tills jag sa att hon fick springa och då blev det full fart även på henne.

Idag har de fått göra sina första markeringar i sockerbetor också (bilden är dock inte från idag utan från Championshipet i vintras). Under promenaden, som Pippa själv brukar vara med på om hon är hemma, kastade hon en boll till hundarna och skickade en åt gången (tror det blir 15 hundar som var med ute) och alla andra sitter och väntar. Fine och Brannie fattade fort att det inte gick att rusa runt utan började snart leta fint. Lite mer markeringar i sockerbetor kommer nog inte vara helt fel.

I helgen kommer det att vara en komprimerad version av de Gundogs holidays som Pippa håller på somrarna. Det blir två dagar med träning för gundogs.

Nya rutiner

Vaknade i morse när tuppen började gala. Jag tror jag har legat helt stilla och sovit som om jag var medvetslös, det kändes i alla fall i kroppen som om jag inte rört på mig en gång.

Om ett par veckor åker tjejen som jobbat i kenneln i fyra år, Dawn för att resa jorden runt. Det kommer vara jag och Amy som tar över arbetet, Amy har varit här sedan i mars så hon har kommit in i det en del. Några dagar i veckan kommer en dam som hjälper till med morgon arbetet i kenneln: städning, rastning och matning. Medan en person gör det så fixar den andra med de fem valparna. I morse gick jag med Sharon för att lära mig rutinerna för kenneln. Det är många saker att komma ihåg!

Branwen och Miss Fine gick på promenad ihop med de andra tikarna och det var inga problem. Efter hand ska de slussas ihop med dem helt och hållet, men de ska först få lite tid att komma till rätta. Miss Fine tog det hela med ro, och när vi ställde in en bur med filt över kunde även Branwen slappna av. De står precis bredvid de andra hundarna och bilarna åker förbi precis på andra sidan (det är lite mur och lite buskar ivägen med det tänker inte helt). De har fått smaka lite kyckling färs och lite lamm. De får vänjas in försiktigt på den nya menyn, som är en hel vetenskap. Deras mat tar nog längre tid att göra än vår egen.

Under dagen har det varit ganska varmt, det kändes inte minst när Monkey, som är nästa att starta på prov, skulle motioneras. Ikväll regnar det. Det ska ju vara det typiska brittiska vädret, återstår att se! Perfekt för att krypa ner i sängen med datorn och en kopp the. Idag har visst tröttheten kommit ikapp mig så jag ska försöka somna tidigt.

Framme!

Om resan genom Europa igår gick mestadels på regniga vägar så bjöd England på lite bättre idag. I går kom vi så långt att vi sov på ett hotell i London, eftersom det inte fanns några rum lediga i Dover som jag hade tänkt. Som tur var sov jag på båten över till Dover så det var inte problem att köra några mil till. I morse sken solen över London och vi tog oss norrut. England är otroligt vackert till och med när man åker på motorvägen. Det gick lättare än vad jag trodde att komma in i att köra på fel sida, trots att min bil är vanlig. Fördelen mot när jag kört bil tidigare i UK, hyrbil, har varit att jag fått koncentrera mig för att hitta saker. Nu sitter allt i ryggmärgen.

I dag har vi inte hunnit så mycket. Jag har fått tid att packa upp mina saker och komma iordning. Branwen och Miss Fine har fått vara ute och springa på fältet bakom huset för att få sträcka på benen efter alla mil i bilen. De har mestadels sovit och så har vi rastat ofta med jämna mellanrum. I morgon blir det att börja komma in i det dagliga arbetet. Och inte minst att lära sig alla hundarnas namn och se skillnad på dem. Några av dem kommer jag ihåg sedan förra besöket, men de flesta av dem är svarta labradorer och de kommer ta längre tid...

Småvägar... nästan framme efter ca 180 mil.

Lilla byn Cawood som man kör igenom. Gatorna är läskigt smala...

Mitt nya hem för hösten.

Jag har ett nytt nummer nu föresten. Min mobil med det svenska numret kommer jag använda så lite som möjligt. Det engelska numret är +44 75 77 77 86 81. Men det bästa är att maila om det är något! Eller så går det att prata via Skype.

Från ett prov i England

Hittade ett inslag på YouTube som både Peter och Pippa med flera deltar i.

Genom ett regnigt Europa...

Sista skymten av Sverige för ett tag...

I morse vid halv fem lämnade jag Björkåsen och nu halv tio sitter jag i Calais och väntar på båten över till England. Europa har bjudit på regnigt väder, Danmark var värst. Där öste det ner. Sov en stund på båten mellan Rödby och Puttgarden och sen har det bara rullat på. Cirka 135 mil är avverkade. I morgon ska vi upp genom England till York, som blir vår nya hemort för ett tag.

Stort tack för alla lyckoönskningar! De värmer!

Nu åker jag!

Allt är inpackat i bilen. Alla stämplar sitter i hundarnas pass. Mitt pass är med. Nu rullar bilen med slutdestination York i England.

Släktträff

För någon vecka sedan var det Will-ungeträff på Björkåsen. Många fina halvsyskon till Branwen kom, vilka härliga hundar! Ur Branwens kull var de fyra stycken. Tyvärr hann Roger sticka med Zam innan vi tog familjekort, så det fick bli mamma Skipper och hennes tre Will-döttrar på kort.

Kelly - Skipper - Branwen - Isa

Sista dagen

Idag är sista dagen i Sverige innan jag åker. Börjar dagen med en kopp the men ska snart ut till hundarna och gå morgonrunda och ge frukost. Sen kommer Hannah så hon ska sättas in i arbetet. Ska packa in allt i bilen också och så är det veterinärbesök i kväll för att få de sista stämplarna... Tidigt i morgon bitti rullar vi...

Röntgen

Syskonparet Branwen och Zam åker inte bara på jaktprov ihop. Även läkarbesök går att göra tillsammans. Förra veckan var vi i Göteborg och röntgade hundar. Resultatet kom idag. Branwen har ED ua och HD grad A, precis som sin bror. Så skönt att ha det avklarat!

Bilder från årsträffen

Bilder från finalen på årsträffen. Bad Tobbe att hålla i kameran eftersom det är ibland är lite roligt att få kort på sina egna hundar, förutom när de sitter och poserar. Foto: Tobias Bergqvist

Gåsjakt

Ikväll var vi ute för att smyga på ett gäng gäss som det är skyddsjakt på. Birgitta, Roger och Calle gick från ena hållet för att ställa sig redo på pass. Jag, Hanna och Mingla smög sen på andra sidan för att försöka driva gässen åt rätt håll. Mingla insåg direkt att något spännande var på gång och smög fram hon också. Full koncentration! Tyvärr var gässen väldigt lättskrämda så vi hann inte ens fram ordentligt innan gässen lyfte, och självklart gick åt fel håll... Jag och Hanna gav oss iväg med bilen för att se om vi kunde hitta dem men de var som bortblåsta. Bättre jaktlycka en annan gång. Men det var ändå en mysig kväll.

Det drar ihop sig...

Just nu känns det som att tiden går jättefort. Det var ju nyss början på sommaren och jag skulle ha gott om tid innan jag ska åka. Men nu är det snart dags...

Igår åkte jag upp till mamma och pappa för att umgås lite med dem innan jag sticker. Idag ska mamma och jag åka ut till farfar och säga hej till honom och i eftermiddag kommer bror, Anne och Alice på en fika.

Den 18 augusti börjar jag hos Peter Bates och Philippa Williams som har Levenghyl Labradors och Castlemans Golden. De bor jättefint ute på landsbygden i Yorkshire. Bredvid huset har de sin kennel och på andra sidan gårdsplanen finns en boardingkennel, pensionat, för både hund och katt, men den finns det annan personal till. Jag kommer att sköta vanligt kennelarbete ihop med en annan tjej, hjälpa till med träning av hundar och vara med när Pippa har träningar för andra. Det kommer också finnas möjlighet att följa med på prov och att göra egna utflykter. Kommer nog bli superbra! Det är bara nu man har börjat få lite resfeber...

Syster Russin på besök

Häromdagen var Minglas syster Russin på besök. Alltid lika trevligt att träffa Ulrika och Russin. Mötet blev inte så långt, men lite bilder hann det bli. Håller på att sortera och organisera mina bilder så fler kommer senare...

Russin och Mingla

B-prov på Hunneberg

Zam (Meadowlark Arawn) och Branwen (Meadowlark Branwen) har idag varit på Hunneberg och startat i nkl. De båda syskonen fick varsitt första pris för sitt arbete!