Ibland är det tur att känna sin hund...

I helgen debuterade jag och Mingla i elitklass. Resultatet blev ju inte vad jag hoppats på, speciellt inte eftersom hon brast i det som jag inte ens funderat på att hon skulle. Framför allt söndagen, men även delvis på lördagen, visade hon upp ett beteende på söket som jag aldrig sett hos henne förut. Sök, oavsett terräng, brukar vara hennes stora styrka. Men alltså inte denna gång. Jag hade dessutom svårt att tro att det berodde på den ökade pressen i elitklass eftersom jag känner min hund och vet att hon har betydlig mer än så att ge. I går var hon med när jag lade ut söket och dessutom sköt vi ut på sökområdet för att öka motivationen. Men inte ens det hjälpte. Att något var fel var ju helt klart.

Pratade med Birgitta i morse som höll med om att det inte lät som Mingla och föreslog fästingprov, något jag inte ens tänkt på själv. Fick tid 45 minuter senare hos veterinären som dessutom hade ett test som man fick svar på efter 8 minuter. Provet visade en svag infektion av erlichias och nu står hon på en kortare behandlingskur och förhoppningsvis blir hon helt frisk eftersom sjukdomen upptäcktes i ett så tidigt stadium. De närmaste proven är så klart inställda, och samtidigt som det känns tråkigt att hon är sjuk så är det ändå skönt att veta vad hennes beteende berodde på. Nu får hon några veckor med lugnare tempo så är hon förhoppningsvis tillbaka med full styrka och fokus igen om några veckor.