Bild från släktutflykten

Gott nytt år!

Sista dagen på 2009. Ägnades tillsammans med släkten i pulka och skidbacken. Jag och Mingla skaffade oss en pulka och roligt hade vi. Har inte åkt så mycket pulka sen jag vet inte när! Mingla sprang glatt bredvid och jagade efter. När vi kom ner tog hon handtaget i ena änden av snöret och drog lika glatt pulkan uppför backen. Den skramlade och for bakom henne men inte fick det henne att släppa. Lagom uppe i backen fick jag tillbaka pulkan och vi kunde börja om. Den där hunden är inte riktigt klok. Men det är en väldigt härlig hund som jag tycker så mycket om!

Gott nytt år allihop!!

Sådan mor, sådan dotter

Brannie brås inte på sin mor bara till utseendet. Skipper gillar clementiner och idag visade Brannie att hon inte är sämre hon. Hon slog till på lite apelsin. Det verkade smaka gott för hon smaskade lite och kunde tänka sig fler klyftor...

Bilder från valpträffen - Familjeporträtt

Roger med Zam, jag och Brannie, mamma Skipper och pappa Will, Signe med Nisse och Tobias med Wilmer

Brannie med sin mamma

Bilder från valpträffen - Brannie

Brannie koncentrerar sig på vart matte tar vägen...

...och där kom inkallningssignalen

Bilder från valpträffen - Zam

Inte bästa kvalitén på bilden, men visst kan man se att det är Will som är pappa...

Bilder från valpträffen - Nisse

Bilder från valpträffen - Wilmer

Bilder från valpträffen - George

George, som är två månader äldre, var med på valpträffen. George är också efter Will men är född i Danmark.

Valpträff

Idag har Brannie och hennes tre bröder och halvsyrran George varit på valpträff på Björkåsen. Lite fotgående utmed staketet och prova på lite vilt. Brannie som knappt har gått i koppel alls skötte sig fint och jag älskar hennes fart! Det var jättekul att se hur olika utseendemässigt valparna är och hur härliga och stabila de allihop är. Ska bli kul att träffas i februari och se vad som hänt tills dess. Några bilder kommer, tyvärr är det inte det lättaste att fota svarta hundar mot vit bakgrund i grått decemberljus...

Snart jul

Så skönt! Snart är julen här och sen kan snön försvinna. Vi har nog en dm snö här nu och jag bara längtar efter våren. Mingla älskar snön. Hon kör ner hela huvudet i snön och upp kommer ett vitt huvud med två mörka ögon. Miss Fine är lite sjåpig, kan göra sina repor genom snön men sen ojjar hon sig mest över att bli kall och blöt om tassarna. Brannie är en riktig liten elak dam. Så fort hon får möjlighet attackerar hon någon av de andra två och ryker och sliter i dem oavsett om det är öron, svans eller ben hon får tag i. När de andra skriker så ser hon ju inte skamsen ut direkt...

Så här härligt och skönt vill jag ha det igen!

Fixa stilen till julens fester!

Ute efter något glammigt inför julens fester?

Minglas Mode tipsar här om rätt outfit för att göra dig till partydrottning.

Julkalender

Precis som alla andra barn har Brannie en egen julkalender. Varje dag öppnar vi en ny lucka och hon får en chokladbit med ett tassavtryck. Och ja, det är choklad för hundar...

Inte sista gången...

Ett tag, framför allt när jag var helt vilse utan gpssignal i Danmark, hade jag bara lust att ringa min mamma och be dem komma och hämta mig. Men men, jag har blivit några erfarenheter rikare; har kört bil sittandes på fel sida och på fel sida vägen åt fel hål i England, åkt på vägar som enligt gpsen inte finns i Danmark och helt enkelt gjort mitt första besök i England och Championshipet. Har sett många bra hundar och handlers, träffat många trevliga människor och fått uppleva den fina middagen under championshipet. Det var inte sista gången jag åkte till Championshipet. Tusen tack Janne och Birgitta för allt!

Middag med Skinners

På tisdagkvällen i England blev vi bjudna på middag av Skinners Petfood på hotellet, där handlers och domare bodde. Skinners är ett stort fodermärke i England och huvudsponsor sen länge för Championshipet. Vi blev först bjudna på drickbart i pubdelen innan vi gick över till restaurangen där bordet väntade. Det blev trerättersmiddag med flera olika alternativ. Som huvudrätt provade jag lammsteken med mintsås vilket var jättegott och till efterrätt sticky toffee pudding med varm vaniljsås. Mums...

Det här var en upplevelse som jag inte väntat mig. I ett så stort sammanhang som Championshipet är, få sitta i samma restuarang som alla dessa superduktiga handlers och domare, och äta middag med huvudsponsorerna. Vårt sällskap skäms inte för sig heller. Förutom representanter från Skinners var det fullt av duktigt hundfolk varav fyra denna helg är med på det danska retrievermästerskapet och en av dem vann Europacupen i år, Jan Lorentzen med Trumpetarbakkens Dina. Och så jag. Jag njöt i fulla drag bara av vara där och suga i mig så mycket som möjligt.

En av provets skyttar.
Han är rankad som en av Englands bästa, tror det var topp 10.

Min fantastiska Mingla

Idag bar det av till Skåne för fasanjakt. Mingla, min underbara lilla Mingla, har skött sig så bra! Det var få apportörer med idag så det fanns att göra. Redan på första drevet var jag glad att jag både hade väst och viltgalge för Mingla fick med sig en hel del in. Under andra drevet skickade jag henne på en död fasan men så kom det en till som skytten sköt och som inte var helt död. Mingla stannade på stoppsignalen och fick gå på den fasanen istället, vilket hon gjorde så bra. Samtidigt höll hon den första fasanen i minnet, vilket jag inte trodde hon skulle göra eftersom hon blivit så uppvarvad under jakt förut.

Efter lunch fick vi en plats där vi hade fyra eller fem skyttar framför oss. Stadig när fåglarna ramlade och gick sedan att anvisa vilken fågel jag ville ha. Bakom oss och på ena sidan hade vi ett stort snår med taggiga buskar. Där hamnade självklart skadeskjutna fåglar, men Mingla for in utan att tveka och med sin lilla spanielsvans viftande för fullt. Det värmer i hjärtat när ens lilla bruna ligger i och sliter och kommer med fåglarna. Hade en hög med 15 fasaner bredvid mig när de blåste av jakten.

Mellan dreven har vi gått med och drivit fåglarna till rätt ställe. Mingla har varit så duktig! Gått fot vid sidan och så har jag kunnat släppa iväg henne något för att leta i rishögarna. När det har fart upp fasaner har hon lugnt stannat när jag bara sagt nej - och det känns som en stor utveckling.

Under sista drevet stod vi ute på ett harvad åker med tre skyttar att ha lite koll på. Mingla fick flera långa markeringar ut på åkern och även några som vi fick lösa med dirigering. Känns jätteskönt att Mingla insett nyttan av att lyssna på matte.

Nu har vi båda två duschat och det är dags för en kopp te och lite taggletande innan vi kommer somna gott!

Mingla sover visst redan i kökssoffan...

Ettan, tvåan och trean

Vinnaren
F.T.CH. ROBERTO RANNALDINI of BOLTON ABBEY b.12.05.03
by F.T.Ch. Pocklea Adder ex Emerald Castafiore.
Breeder : Mr A.C. Stewart . Handler : Mr. J.W. Halsted.
Owner : The Duchess of Devonshire DL.
Qualified by winning the North of Scotland 2 Day Open Stake.

John Halstead jr's vinnande hund

Tvåan
F.T.CH. CHERWOOD ACE of SPADES 3818CS Lab. D. b. 25.08.05
by F.T.Ch. Scolopax Joe of Tagabea ex Cherwood Bracken.
Breeder: Ms C.D. Finlan. Handler: Mr J W Halsted . Owner: Ms C.D. Finlan.
Qualified by winning the Leicestershire Gundog Society 2 Day Open Stake and the Scottish Field Trials Association 2 Day Open Stake.

Trean

F.T.CH. LEVENGHYL PEACOCK 3578CP Lab. D. b. 24.06.02
by F.T.Ch. Strad Benis ex F.T.Ch. Glenpatrick Eve.
Breeder: Mr P. Bates. Handler/Owner: Mr J. Bettinson.
Qualified by winning the Carmarthenshire Working Gundog Society 2 Day Open Stake.

Trean Jamie Bettinsons Levenghyl Peacock

Blandade bilder

Duktiga gulingar

F.T.CH Twixwood Shooting Star of Fernshot

Noiroche Aperitif

F.T.CH Kilpen Jazz of Garagill

F.T.CH Goldie Teith from Yellowbrook

F.T.CH Goldie of Teith from Yellowbrook

F.T.CH Glasnevin Just William

F.T.CH Tasco Monk of Mansengreen

Hemresan - eller när inget gick som jag ville...

Varning för en lång reseskildring...

Började hemresedagen klockan 6.00 med frukost och gav mig sen av med gott om tid, vilket var väldigt turligt! Först ville inte gpsen prata med mig och jag var på väg att ge upp med att få igång ljudet på den. Fick en känsla av att vara på väg åt helt fel håll, jag skulle enligt gpsen ut åt vänster på stora vägen, men vi kom från vänster... Ger gpsen en chans men bestämmer mig för att starta om den och se vad som händer. Med hjälp av nollställning kom ljudet tillbaka och även insikten om att, som jag misstänkte, jag var på väg åt fel håll. Fick tips från en morgonpigg, vänlig själ på rastplatsen att hålla utkik efter Petersborough för att veta att jag var åt rätt håll. Kände mig otroligt stressad över att missa planet, det kändes inte ett dugg lockande.

Vägarna i England slingrade sig fram genom ett fint landskap, typiskt engelskt, och med mycket mer grönska än hemma, kändes nästan som vår när man såg det. Jag var inte ensam på vägarna, till och från var det köer och jag började bli nervös för klockan och tidpunkten för flygavgången.Efter en stund insåg jag tack och lov att gpsen var inställd på svensk tid, vilket gav mig en timme extra. Jag fick göra stopp för att tanka och bitvis flöt trafiken på riktigt bra. Kom fram till Stansted, lämnade in hyrbilen, packade upp all packning på en vagn och in på flygplatsen för att hitta en sportbag att köpa till sakerna i de lösa påsarna (hade med mig lite av Janne och Birgittas bagage för att de inte skulle behöva ha allt på sjukhuset). Hittade en väska och gjorde i ordning packningen. Hittade rätt ställe att checka in bagaget och får där nästa stopp: max två väskor per person på planet. Det gick inte att förklara anledningen till att ta med fler och jag fick lämna in min egna väska, gå till automaten och betala till för en extra väska, lämna in den och sedan till en annan inlämning för tredje väskan som fick ligga kvar och vänta på att Thomas och Iben skulle göra samma resa på kvällen. Hann precis genom säkerhetskontroll och bort till gaten för att hinna ta tio andetag innan de började släppa på.

Flygresan gick snabbt och smidigt. En kopp lugnande te och lite vila. Kom fram till Billunds flygplats i Danmark, hämtade ut bagage och hittade bilen i parkeringshuset. Installerade gpsen och börjar rulla ut. Gpsen, som inte verkade vara min vän den dagen, ville inte hitta någon bra signal och skickade iväg mig åt fel håll. Insåg efter en stund att beskrivningen inte kunde stämma då jag borde sett en mindre sjö på höger sida men där finns bara en stor åker. Kände inte igen mig heller och bestämde mig för att vända. En ny resetomgång av gpsen och väl tillbaka vid flygplatsen kommer jag på en annan väg som kändes mer bekant. Kände mig väldigt uppgiven och otroligt vilse, skulle jag komma rätt nu? Bitvis var vägarna nybyggda och gpsen inte uppdaterad så jag var ute och åkte i ingenstans innan gpsen och jag var överens igen. Hittade ändå tillbaka till Thomas och Ibens hus för att hämta den packning vi lämnat där och Will som gärna ville med hem. Köpenhamn nästa. På väg genom en av de små danska byarna stod polisen och vinkade in mig. Tankarna snurrade men jag kom fram till att jag inte kört för fort. Som tur var ville han bara kontrollera mitt körkort och jag kunde forsätta. Körde över broarna från ö till ö och kom slutligen så jag såg skyltarna mot Malmö (Sverige).

Stannade till hos snälla Roger och Hanna som tagit hem Mingla och Brannie, eftersom de inte visste när någon skulle komma från England, som bjöd på lite mat. Tack snälla! Det var precis vad jag behövde. Tog med mig Red och Tar hem, som också huserat hos Roger och Hanna och kom till Björkåsen strax efter 23. Placerar ut hundarna på rätt ställe och inser att huset är låst. Varenda dörr och ingen av nycklarna på den knippan jag hade med mig funkade. Sms till Roger som hade Emils nummer och efter ett samtal till honom kunde jag till slut komma in och krypa ner i min säng...

Rockside May

Rockside May är efter Tweedshot Kite samma som Pete är efter. Inget har hittills skrämt Brannie så mycket som Pete hittills...

Titta fasanens huvud!

IGL Championship

Vilka dagar det var i England. Kort men intensivt! Åkte till Danmark på söndageftermiddagen och efter cirka fem timmar, med tågförseningar, var jag äntligen framme och möttes av Janne och Birgitta. Vi övernattade i Danmark innan vi morgonen efter, tillsammans med Danny Fraser, flög mot England. Vi anlände skapligt på måndageftermiddagen och hann se lite av provet redan då. På kvällen åt vi middag i trevligt sällskap från både Sverige och Danmark. Jag blev chaufför för ena bilen och hjälp vad läskigt att köra på fel sida! Så fort man mötte en annan bil kändes det som att körde på fel sida, som ju i detta fall var rätt...

En prydligt klädd hunter som varje morgon blåste i sin trumpet.

När vi vaknade på tisdagen blev det full-english-breakfast med allt vad det innebär. Proppmätta åkte vi iväg mot samlingsplatsen. Vädret kunde inte varit bättre: blå himmel och strålande sol. Temperaturen låg på minus en halv grad och vittringsförhållandena för hundarna blev inte enkla. Dagen började med sockerbetor. Det sköts fasaner, morkullor och kaniner. Vid ett tillfälle sköts en fasan en bit framför linjen. Vi såg hur den föll ner och sen hur huvudet stack upp mellan grödorna och hur den började springa.

I slutet av löpan och fasanen far upp.

Twixwood Shooting Star of Fernshot

En jättefin gul labbehane, F.T.CH. Twixwood Shooting Star of Fernshot, ägare och handler Mr P.W. Parkins, skickades på den och handlern fick den snabbt till nedslagsplatsen och började följa löpan. Det var en lång löpa och han gick långsamt framåt. Det var så fascinerande att så tydligt kunna se hur hunden följde fågeln. Efter en lång bit (150-200m?) for fasanen upp och hunden får tag i den. Det gav applåder från publiken.Under hela löpan höll sig handlern kallt tyst och lät hunden jobba. Åh vilket fint arbete! Det var en upplevelse att se hur långsamt och noggrant hunden följde vittringen, som dessutom säkert inte var så jättestark med tanke på temperaturen. Hunden var dessutom bara tre år gammal. Ett annat intryck som jag kommer ta med mig är John jr. Det var i hög raps och John jr fick chansen som jag tror det var fjärde hund på en apport,. Han stod i vänstra änden av linjen och skulle skicka från högra änden, precis som de andra fått göra. Medan han förflyttade sig utmed linjen släppte han inte nerslagsplatsen med blicken. Han fick sin hund till rätt ställe, men fågeln var borta och domarna hittade den inte heller. Provet avslutades runt lunch, tolv hundar, av från början femtiofem, fanns kvar till sista dagen.

.

Den hund som John Halstead jr's vann med F.T.CH. Roberto Rannaldini of Bolton Abbey

På onsdagen var vädret återigen det lite grådaskigare slaget som man är van vid, vid det här laget. Publiken fick gå bakom linjen och det kändes som att man inte såg riktigt lika bra som dagen innan då man var närmare, men vi såg fortfarande rätt så bra vad som hände. Flera hundar var duktiga, men efter både sockerbetor och raps återstod sex hundar till den avslutande driven. Resan fick ett lite annorlunda slut än vad som var planerat då Janne blev sjuk och fick stanna på sjukhuset i Lincoln. Vi beslutade att jag skulle åka hem som planerat och ta hand om hundarna. Hemresan är en historia för sig...

Det kommer mera...

Håller bara på att samla ihop mina upplevelser och intryck efter Championshipet, det har hunnit hända så mycket som jag vill komma ihåg...

Kort kan jag ju säga att vi har haft bra väder, i tisdags sken solen och de andra dagarna har det i alla fall varit uppehåll. Jag har njutit i fulla drag av alla duktiga hundar och förare. Saker jag har sett under provet och i samtal med alla duktiga människor i sällskapet har gett idéer och inspiration till hur jag ska träna mina hundar. Vilket jag tänker sticka ut och göra nu i regnrusket och kylan!

Första december. Sol, en halv grad kallt och walkup i sockerbetor

Hemma igen

Nu har jag landat i Sverige igen efter ett spännande Championship. Andra dagen bjöd på fantastiskt väder med sol så jag hoppas att några blivit bilder blivit bra tack vare ljuset. Här är en så länge...

John Halstead jr med vinnande hunden F.T.C.H. Roberto Rannaldini of Bolton Abbey och ägarinnan The Duchess of Devonshire DL.

John jr blev även tvåa med F.T.C.H. Cherwood Ace of Spades, Jamie Bettinsson trea med F.T.C.H. Levenghyl Peacock och Sandra Halstead fyra med F.T.C.H. Levenghyl Silvercloud of Drakeshead.

Äntligen på väg!

Just nu sitter jag på tåget mot Danmark. I morgon går flyget mot England och IGL Championship. Kameran är nerpackad, liksom kikaren så jag kan se även på långt avstånd. Startlistan till Championshipet finns ute, är uppdaterad och består av 56 kvalificerade hundar (se lista här). Ska bli såå kul att se alla duktiga hundar och förare! Det här har jag längtat efter!!

Sabotage på Willdorf Astoria

I går på dagen tränade jag, Katarina och Camilla. Dirigeringar och apportkastarmarkeringar blev det. Efteråt tog jag med först hanarna och sedan tikarna på en promenad. Eftersom en av tikarna börjat löpa blev det lite omjustering av platser för hundarna så Mingla hamnade i kenneln. Tyvärr så finns det två olika versioner av hur det kommer sig att det under samma tid som hon var i Willdorf Astoria så begicks ett sabotage.

Minglas version: När hon i godan ro låg och sov där ute så kom det en stor råtta och började gnaga på mattan. Hjälte som hon är så började hon dra i mattan för att få tag i råttan, men för sent. Råttan hade redan tuggat på den men blev rädd och stack när Mingla nästan fick tag i den. Därför är det nu två hål i mattan och den låg halvt indragen i hennes box när matte kom in.

Mattes version: Mingla blev förbannad över att bli förpassad ut till kenneln och bestämde sig för att sabotera för att matte ska fatta att hon INTE vill bo i kennel utan vara bortskämd och ligga i soffan. Därför är det nu två hål i mattan och den låg halvt indragen i hennes box när matte kom in...

Grattis

Birgitta och Brannies pappa Will tog cert på a-prov idag i Skåne! Heja er! Ni är så bra!!

Diezel 7 år!

Idag fyller farbror Diezel hela 7 år. Han trivs rätt bra med livet. Ibland hemma med mamma eller med pappa på jobbet där han skäms bort med matrester och annat av killarna på jobbet. Däremellan umgås han lite med Bea, promenader eller träning. Och inte minst, hans harem av damer som han gillar att leka med korta stunder. Annars trivs han bäst med att ligga och filosofera över livet...

Hittade några gamla bilder på Miss Fine från förra hösten när hon var i Brannies ålder. De är inte helt olika, Skipperungar som de är!