I finrummet

Vår vintervila blev lite hastigt avbruten. I går gjorde vi något som jag i våras hade skrattat åt om någon berättat att det skulle hända. Men jag kommer till det senare...

I fredags åkte jag och lillasyster ner till Birgitta och Janne för att ta hand om deras hundar medan de var i Danmark för Elitepröve. Tassa var högdräktig men borde inte valpa förrän tisdag. Men redan på eftermiddagen började hennes temp att gå neråt och när Birgitta hörde av sig vid 22-tiden så blev valpningsjouren Katarina inkallad. Jag kunde få sova. På morgonen när klockan ringde vid kl 5 så satt Katarina i valplådan med två valpar och en tredje på gång. Jag var så glad att jag inte varit ensam under natten. Sammanlagt blev det sex valpar, tre hanar och tre tikar, och Birgitta och Will slutade som andrevinnare med ck bland 25 andra hundar. GRATTIS!

Nu till vår aktivitet i helgen. På lördagsmorgonen styrde vi kosan ner mot Bromölla för att starta, håll i er nu för det var jag tvungen att göra, på A-prov i Elitklass!! Det var vi och en flat till, Kent och Guinuess (Fla. Tic Tac) och de resterande tio hundarna var labbar från Sverige, Norge och Danmark. Första såten började genom hög vass och Mingla och jag hade startnummer 7, så vi blev inte framkallade förrän vi kom fram mot slutet av den och där var de mer öppet område. Vi blev anvisade en apport upp för en slänt och ut på en plöjd åker. Jag såg inte apporten men domaren gav anvisning om hur jag skulle skicka så borde hunden hitta. Mingla gav sig upp där men försvann åt fel håll och jag såg inte hunden. Ena domaren kallade upp mig på slänten och därifrån var det lättare. Men den anvisade apporten var ingen fågel utan en sten, och Mingla som inte är stenapportör fick ingen vittring på den. Till slut fick vi nya instruktioner och Mingla kom tillbaka med en and. Nästa apport fick inte Mingla tag på då området vi anvisades till var tomt, tror det var på grund av missförstånd mellan domare och skyttar. Nästa hund skickades en bra bit längre ut till vänster om andra träd och kom med en apport. Vidare till nästa såt, men där fick inte vi någon apport. Lunch. Vi var fortfarande kvar, två hundar hade åkt ut. Efter lunch vidare till nästa såt och där gick vi tre ekipage tillsammans med domare och domaraspirant. Den ena hunden fick en apport och i samma veva skjuts en till som blir vår. Jag såg inte nerslaget men fick reda på var fågeln var och Mingla for iväg. Hon kom lite för mycket åt höger men lyssnade jättebra och löste snabbt uppgiften. Efter att en skadeskjuten fasan hamnat en bit framför oss och låg där och flaxade lockande och en hund skickades precis förbi oss (vi stod längst bak i ledet på väg ur skogen) så gick Mingla upp i varv. Ute på fältet igen så sköts en del fåglar och när det var vår tur så hade hon pipit så mycket att vi blev tackade för dagen.

För mig var det här en stor dag, när vi fick delta på ett prov tillsammans med flera "stora" namn inom retrievervärlden (ekipage som deltagit på mästerskapstävlingar, jaktchampions och domare m. fl.) och den stora glädjen var att vi inte åkte ut först. Vi har mycket kvar att jobba på, men det känns som en otrolig sporre att det kanske inte är så hysteriskt långt borta som jag trodde. Nästa höst ska vi bli riktigt farliga ute på elitproven!