Varning för en lång reseskildring...
Började hemresedagen klockan 6.00 med frukost och gav mig sen av med gott om tid, vilket var väldigt turligt! Först ville inte gpsen prata med mig och jag var på väg att ge upp med att få igång ljudet på den. Fick en känsla av att vara på väg åt helt fel håll, jag skulle enligt gpsen ut åt vänster på stora vägen, men vi kom från vänster... Ger gpsen en chans men bestämmer mig för att starta om den och se vad som händer. Med hjälp av nollställning kom ljudet tillbaka och även insikten om att, som jag misstänkte, jag var på väg åt fel håll. Fick tips från en morgonpigg, vänlig själ på rastplatsen att hålla utkik efter Petersborough för att veta att jag var åt rätt håll. Kände mig otroligt stressad över att missa planet, det kändes inte ett dugg lockande.
Vägarna i England slingrade sig fram genom ett fint landskap, typiskt engelskt, och med mycket mer grönska än hemma, kändes nästan som vår när man såg det. Jag var inte ensam på vägarna, till och från var det köer och jag började bli nervös för klockan och tidpunkten för flygavgången.Efter en stund insåg jag tack och lov att gpsen var inställd på svensk tid, vilket gav mig en timme extra. Jag fick göra stopp för att tanka och bitvis flöt trafiken på riktigt bra. Kom fram till Stansted, lämnade in hyrbilen, packade upp all packning på en vagn och in på flygplatsen för att hitta en sportbag att köpa till sakerna i de lösa påsarna (hade med mig lite av Janne och Birgittas bagage för att de inte skulle behöva ha allt på sjukhuset). Hittade en väska och gjorde i ordning packningen. Hittade rätt ställe att checka in bagaget och får där nästa stopp: max två väskor per person på planet. Det gick inte att förklara anledningen till att ta med fler och jag fick lämna in min egna väska, gå till automaten och betala till för en extra väska, lämna in den och sedan till en annan inlämning för tredje väskan som fick ligga kvar och vänta på att Thomas och Iben skulle göra samma resa på kvällen. Hann precis genom säkerhetskontroll och bort till gaten för att hinna ta tio andetag innan de började släppa på.
Flygresan gick snabbt och smidigt. En kopp lugnande te och lite vila. Kom fram till Billunds flygplats i Danmark, hämtade ut bagage och hittade bilen i parkeringshuset. Installerade gpsen och börjar rulla ut. Gpsen, som inte verkade vara min vän den dagen, ville inte hitta någon bra signal och skickade iväg mig åt fel håll. Insåg efter en stund att beskrivningen inte kunde stämma då jag borde sett en mindre sjö på höger sida men där finns bara en stor åker. Kände inte igen mig heller och bestämde mig för att vända. En ny resetomgång av gpsen och väl tillbaka vid flygplatsen kommer jag på en annan väg som kändes mer bekant. Kände mig väldigt uppgiven och otroligt vilse, skulle jag komma rätt nu? Bitvis var vägarna nybyggda och gpsen inte uppdaterad så jag var ute och åkte i ingenstans innan gpsen och jag var överens igen. Hittade ändå tillbaka till Thomas och Ibens hus för att hämta den packning vi lämnat där och Will som gärna ville med hem. Köpenhamn nästa. På väg genom en av de små danska byarna stod polisen och vinkade in mig. Tankarna snurrade men jag kom fram till att jag inte kört för fort. Som tur var ville han bara kontrollera mitt körkort och jag kunde forsätta. Körde över broarna från ö till ö och kom slutligen så jag såg skyltarna mot Malmö (Sverige).
Stannade till hos snälla Roger och Hanna som tagit hem Mingla och Brannie, eftersom de inte visste när någon skulle komma från England, som bjöd på lite mat. Tack snälla! Det var precis vad jag behövde. Tog med mig Red och Tar hem, som också huserat hos Roger och Hanna och kom till Björkåsen strax efter 23. Placerar ut hundarna på rätt ställe och inser att huset är låst. Varenda dörr och ingen av nycklarna på den knippan jag hade med mig funkade. Sms till Roger som hade Emils nummer och efter ett samtal till honom kunde jag till slut komma in och krypa ner i min säng...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar